torsdag 14 juli 2011

Fint besök

Petter och Joanna Åsander var på genomresa och passade på att klättra lite. Med sig hade de charmknippet Jonatan 8 månader. Småland visade sig från en rätt bra sida. Klipporna var torra och det var lite drygt femton grader. Bra väder för klättring. Vi bjöd först på Mariannelund och försökte skrämma Petter på Jacobs led. Lite skraj vart han. Halvvägs upp hade han en runout bakom sig och tittade uppåt och insåg att - Oj, Det var visst inte över. Det är nu det börjar. Men för en slabmaster var det en enkel on-sight.



Kolla runouten.
Kan för övrigt bara rekommendera leden och för all del även Polskt Regnväder. Båda lederna är väl värda att leda. Det är visserligen lite långt mellan säkringarna men det är bra säkringar. Polskt regnväder är mer safe men svårare. Båda skall ha ett R bakom graden men ingen av dem skall ha ett S eller X.











Här närmar han sig slutet och sträcker sig efter den första juggen på tjugo meter slabbig sexaklättring. Men som sagt "Det är slabb, man kan stå där".





Vi åkte dan därpå till Jonsbo som är något av det mäktigaste som finns inom många mils avstånd med ett par leder av långt större intresse än bara lokalt. På Jonsbo finns bland annat en överhängande jamspricka som blivit lite kontroversiell då det sitter ett ankare ett par meter under toppen. Ett mål för flera klättrare har varit att göra leden från botten till toppen utan att använda bultarna. Petter liksom jag själv var ute efter det. Tyvärr fick jag inte till det överhuvudtaget den här dagen. Tror det var längesedan jag klättrat så dåligt. Får skylla på all work and no play och kanske för mycket bouldrande. Petter gjorde dock ett suveränt flashförsök. Flash eftersom han hade sett leden på film innan.
Anders Nyberg kom ut efter en tidig avfärd från jobbbet och hade med sig en långärmad tröja, utan den hade det inte blivit något andra försök. Efter diverse epics som Jonatans mage producerade blev det ett andra försök som slutade i att leden gjordes. Kennys Crack svensk grad 7. Ankaret kommer försvinna och leden kommer att ha en historia i förarna framöver med två förstabestigare, en upp till taket och en hela vägen.
Här kommer en film som visar flashförsöket. Den är lång men klättringen och musiken är fin.

3 kommentarer:

Petter sa...

Fan va fint! jag rodnar lite.
Skönt att batteriet höll hela försöket!

Johan R sa...

När man varit där uppe så inser man hur nära du var att sätta den och hur långt ifrån det kan kännas. Du är ju typ bara ett eller två jam från att göra den på det här försöket.

Ser fram mot att åka dit igen nu.

Petter sa...

Eller hur, det gnager mitt huvud lite.. men jag hade inget krut kvar.

Du sätter den på nästa försök.