Endless Summer med australiensarna The Jezabels låg lämpligt i spellistan när jag startade bilen efter en förmiddagssession på divanen. Kylaren mot Fjällbo. Låg förmiddagssol tvingade på solglasögon. Den krispiga luften gjorde att jag tog på mig lite för mycket för promenaden upp till hyllan där Petter satt tillbakalutad med slutna ögon. Lapandes de ännu varma solstrålarna som en katt njuter solen i sydvänt fönster. Jag lyssnade efter ett spinnande ljud men allt som hördes var rödgula löv som föll genom luften.
Klippan var torr och vädret var nästintill fantastiskt. Bredvid oss kom ytterligare ett replag men vi såg inga fler klättrare uppe vid Fjällbo.
Vi värmde lite lätt på Svarta diedret och jag gjorde sen Stopper och Stepper. Leder som jag länge tänkt göra men som aldrig blivit av. Kul. Finfin klättring och brantare än man tror.
En kort topprepssejour blev det även borta vid Stora Väggen, Guns of Buxton grad 6+ R/X. Kommer vara ett skrämmande tillfälle att leda den och det gäller att ha en väldans alert säkringsman. Det skulle nog gå att fånga ett fall från toppen genom att hoppa baklänges ner i hålet mellan blocken som man står på. Nu är ju kruxet som väl är säkrat med grejer en inte alltför lång bit under fötterna. Där uppe gäller det bara att hålla ihop huvudet.
Vid stora väggen och ängen fanns det fler klättrare både repklättrare och bouldrare så åtminstone några klättrare hade slitit sig ut ur plastgreppshelvetet och tagit sig an det fina sticket.
Hur som helst en fin dag med fin klättring. Hösten är fantastisk eller som ägaren till Perroquet Vert sa en gång på engelska med fransk brytning "Climbing is really a winter sport". Det gäller kanske i Provence här i Sverige är det en aktivitet för hösten.
