Dagdrömmar

Jag stängde av motorn och därmed även Thin Lizzys Johnny the Fox meets Jimmy the Weed. Tog ett djupt andetag och öppnade bildörren, morgontrött och inte alltför uppiggad av tanken på att gå de tjugo metrarna till mitt kontor. Det var nästan helt tyst på Långanäs, en ensam fågel kvittrade i ett träd eller buske i närheten. Jag genade över gräsmattan som var daggvåt, luften var höstligt morgonkall men utlovade värme framemot dagen. En tanke från botten av mina önskningar kastade mig till mitt älskade tält, vått av dagg på gräsmattan vid klubbstugan i Bärfendal. Jag hoppades på väder den långhelg om några veckor då planen är Bohuslän.


Jag behöver verkligen en resa till Galgeberget, Häller och Skälefjäll. Jag förstår inte hur jag skulle kunna överleva utan att bli småonykter under det smutsiga plasttaket på klubbstugans veranda. Jag längtar efter att stänga till om mig i mitt tält och att framåt fyra vakna kissnödig och varm. Att efter den första tvekan krypa ut ur tältet för att i månljuset gå genom det daggvåta gräset och huttrande låta min stråle träffa ett av träden borta vid komposten bakom toaletten och sedan krypa ner igen, småkall, i sovsäcken och sluta ögonen i ytterligare några timmar.
Presson doftar behagligt av kaffe, på gasköket steker jag en omelett till frukost. Det är som vanligt en långsam morgon men ändå präglad av viss otålighet. Dagens förväntningar avslöjas av namnen på de leder och berg som bollas över frukostbordet. Senare när den första ölen korkas upp svider det i de slitna fingrarna och på den tunna huden på handens ovansida som trots jamhandskarna ändå vittnar om en dag i närkontakt med bohusgranit.

Ett daggvått gräs och kylig morgonluft är min Proustska Madeleinekaka.


Några bilder från Bohuslän 2010. Bagatell, Galgeberget.


Utsikt från mitt tält en bohusmorgon.


Frukostomelett.


Verandagemyt.


En lite regnig eftermiddag. Johan H har just spritat sin jamsåriga händer. Jonas med en av de svartaste böcker jag läst. Stig Saeterbakkens Osynliga händer.