En långvarig bekantskap

Kungen av Jidder, 7c

Runt 95-96 var det lite av en kapplöpning bland ett antal klättrare på Småländska Höglandet. Det var min bror Fredrik Ragnarsson, Jonny Nilsson, jag själv och Magnus Nordqvist samt även några växjöklättrare. Vi ville alla göra Kungen av Jidder först. Det var till och med tal om att man skulle ha hållit för tight i repet vid slutrörelserna för att förhindra en urtoppning vid något tillfälle. Starkast just då var Magnus Nordqvist som fick äran att vara förstebestigare 1996. På andra halvan av nittiotalet besöktes berget av ett antal namnkunniga personer, flera i sverigeelit, som kände på leden men långt ifrån alla, om ens någon, satte den på ett besök. Själv var jag mycket nära ett par gånger runt 97-98 men föll alltid på samma ställe tre fyra grepp under toppen. Den blev ett spöke och därför la jag den i malpåse. Studier kom i vägen och när jag kom igång med klättringen igen hade fokus på klättringen flyttat norr om Eksjö. Rankulla fick bara spridda besök. Efter ett slag började jag åter snegla mot Jidder och gjorde några topprepsfrest och tänkte - ja ja, den gör jag ju med lite arbete. Men det blev aldrig så. De sista tre åren har jag gjort ett ledfrest ibland en ibland två gånger tidigt på våren och sagt till mig själv att jag får ta och åka hit lite oftare så att jag kan göra ett jobb på den. Men…

Och så nu i påskas var jag där. Det var kallt och det låg is på på klippan. Döm om min förvåning när jag först gjorde ett ledfrest och jag kom riktigt högt men gjorde ett felmove och föll, vilade och gjorde ett försök till och föll för att jag fick slutgreppet lite för kass. Jag var förstås alldeles för trött annars skulle jag hållt kvar. En lite rapport med rörliga bilder hittar ni här http://livetihojdled.blogspot.se/2012/04/jidderish.html

Söndag 13/5 2012 

Så idag var dagen för ytterligare ett frest. Jag åkte ut och värmde upp på en lite längre lagom överhängande led som alltid ger lite pump. Tyvärr infann sig inte pumpen och jag var lite osäker på om jag var tillräckligt uppvärmd. Skit samma, tiden var lite knapp så hellre två försök på Jidder än ytterligare uppvärmning. Resultatet ser ni på videon.

Vinterns träningsregim har varit oerhört verkningsfull och det verkar som jag gjort rätt i mina bedömningar om vad som var mina svagheter. Klättring är fantastiskt när jag kan fortsätta att utvecklas trots att jag är rätt långt inne på mitt fyrtioåttonde levnadsår. Ser fram mot mer och fler fina klätterdagar tillsammans med trevliga människor.