gravitagitation: Kennys crack

Strömbrytaren till Technicolorfunktionen var i läge ON. Alla reglage var dragna till max. Himlen bedövande blå. Ljungen hade slocknat men ormbunkarna och lövträden stod i intensiv brand. Alla höstens färger förstärkta av den kristallklara luften och i solen var det ännu riktigt varmt trots att det var sista helgen i september. Det var inte mycket trafik och morgondaggen torkade upp vartefter jag närmade mig målet för bilresan. Jonsbo har en av Sveriges finaste tradlinjer, en klockren jamspricka genom en närmast monolitisk överhängande vägg av ljus granit. Att den sedan avslutas med en brutal takpassage ger bara extra allt på en linje som redan har det mesta.

Efter samspråk, uppvärmning och fina prestationer av klättrande vänner rackade jag på och knöt in mig. Det kändes till en början inte särskilt stabilt. Har ändrat i sekvensen i starten och fick ta i mer än jag tänkt redan från det att jag lämnade backen. Jag övergreppade lite och kom upp till första vilan med början till pump i underarmarna. Jag kände inte tillförsikt inför nästa del av leden. Klättringen gick ändå bra och händerna gjorde sitt utan för mycket tvekande. Fötterna placerade sig bra och precist upp till absolut sista delen innan den riktigt goda vilan. Det var nog mest jävlaranamma och envishet som tog mig dit. Efter vilan kommer ett underbart dieder och ovanför det vilar taket… På ett sätt märkligt lockande trots sitt oinbjudande yttre, ett svart hål som granitens vita och solens strålar inte riktigt orkar lysa upp.

Längst in under taket där man kan få en kort vila är det alltid blött som för att sätta en sista tagg i självförtroendet. Märkligt nog kände jag mig stark och kunde göra en no-hands i knälåset. Hängandes helt horisontellt drygt tjugo meter upp i luften gav jag underarmarna en snabb återhämtning och sedan var det bara att jobba på upp till toppen.

Väl uppe bad jag Eklund att lägga av.

Jag la mig på rygg och tittade upp i himlen där ett litet moln svävade fram ljudlöst och tyngdlöst. Jag lät mig översköljas av endorfiner och adrenalin innan jag satte mig upp och log.