Bohuslän

I morgon bär det av till Bohuslän. Det här klippet är från förra gången det begav sig.

Hoppas på en lika fin och trevlig helg även denna gång.

Kennys crack

Strömbrytaren till Technicolorfunktionen var i läge ON. Alla reglage var dragna till max. Himlen bedövande blå. Ljungen hade slocknat men ormbunkarna och lövträden stod i intensiv brand. Alla höstens färger förstärkta av den kristallklara luften och i solen var det ännu riktigt varmt trots att det var sista helgen i september. Det var inte mycket trafik och morgondaggen torkade upp vartefter jag närmade mig målet för bilresan. Jonsbo har en av Sveriges finaste tradlinjer, en klockren jamspricka genom en närmast monolitisk överhängande vägg av ljus granit. Att den sedan avslutas med en brutal takpassage ger bara extra allt på en linje som redan har det mesta.

Efter samspråk, uppvärmning och fina prestationer av klättrande vänner rackade jag på och knöt in mig. Det kändes till en början inte särskilt stabilt. Har ändrat i sekvensen i starten och fick ta i mer än jag tänkt redan från det att jag lämnade backen. Jag övergreppade lite och kom upp till första vilan med början till pump i underarmarna. Jag kände inte tillförsikt inför nästa del av leden. Klättringen gick ändå bra och händerna gjorde sitt utan för mycket tvekande. Fötterna placerade sig bra och precist upp till absolut sista delen innan den riktigt goda vilan. Det var nog mest jävlaranamma och envishet som tog mig dit. Efter vilan kommer ett underbart dieder och ovanför det vilar taket… På ett sätt märkligt lockande trots sitt oinbjudande yttre, ett svart hål som granitens vita och solens strålar inte riktigt orkar lysa upp.

Längst in under taket där man kan få en kort vila är det alltid blött som för att sätta en sista tagg i självförtroendet. Märkligt nog kände jag mig stark och kunde göra en no-hands i knälåset. Hängandes helt horisontellt drygt tjugo meter upp i luften gav jag underarmarna en snabb återhämtning och sedan var det bara att jobba på upp till toppen.

Väl uppe bad jag Eklund att lägga av.

Jag la mig på rygg och tittade upp i himlen där ett litet moln svävade fram ljudlöst och tyngdlöst. Jag lät mig översköljas av endorfiner och adrenalin innan jag satte mig upp och log.

Tack till Kenny, Martin N, Simon och Eklund för påhejning och peppning.

Särskilt tack till Simon Gustavsson för fina foton http://www.simmesfoto.se/

Amaliagrottan, the saga continues

This may be the last post on Amaliagrottan for a while. Next time I'll write about it, it may hopefully be of my own attempts.

Petter Restorp came over from Bohuslän this friday. He made a quick ascent of it. Second go.

The name is Slagsmålsklubben (fight club) and it is a swedish grade 8 that is a french grade 7b+.

For more information and some pics, visit his blog http://petterrestorp.blogspot.com/2011/09/slagsmalsklubben.html

Amaliagrottan III

Henrik Bolander had a couple of hours to spend on the roof crack. He came yesterday and did some cleaning and spent a few hours this morning working the route. He did two real tries but sadly had to go back to Stockholm without the first ascent.

Ronny Ek did put up a good effort and did the hand moves through the crux but got very stretched out and left his feet behind. He still has got the high point though, if high point is adequate when it comes to climbing roofs.

Ronny sticking the jam on the crux.

Tomorrow more strong climbers from all over the south of Sweden will continue the siege on the Amalia cave.

Amaliagrottan 2 - the sequel (The Amalia cave).

Ok. So here it is. Probably the only time I’ll write in English on this blog. But I’ll do it this time since this route is so amazing that it is of international interest.

I haven’t seen anything like it except on photographs from USA, never from Sweden or even Europe. And it will go. We did, or rather Ronny did, all moves except for one or two. I had caught a cold so I never tried it, went for the camera instead.

This is an invitation to send. Feel free. I’ll even lend you my gear if you need to add some. Write me on the blog and I’ll guide you to it.

Check out Petters blog http://fingerjam.blogspot.com/2011/09/amaliagrottan.html for a different take of the same route.