Holaveden ultra 52 km

Tack för din anmälan, Johan!

Vi är glada över att ha registrerat din anmälan till tävlingen Holaveden Ultra 2013 den 2013-10-05.
Vi bekräftar härmed att du är anmäld i klassen HU Herrar 52km.


Nu gäller det att få ihop träningen inför det här med all klättring som jag skall göra i vår och sommar.
Vi får väl se om jag får till en tillräcklig träningsmängd.

Uppdateringar kommer.


Målsättning - Genomföra loppet utan att bli skadad.

Regn över Europa ger nytur på Småländska Höglandet

Regnmoln kan ibland vara bra. Som när de befinner sig över Frankenjura och därmed betyder att en roadtrip i Sverige verkar vara en bra idé. Det var därför som Martin Jurander och Christer Jansson helt plötsligt befann sig på ett kalhygge i knädjup snö. Jonsbo var torrt, Kennys crack var torr, det var torrt på toppen men bland riset och granplantorna fram till klippan var det snö.
Att jag sen fick nöjet av att husera dem i den före detta enrummaren som ligger i huset, nu är det klättervägg, träningslokal och verkstad (även om det inte är så mycket verkstad, förutom träning då förstås), var ju bara ett plus för mig. Christer hade satt ett av våra great problems, FA på en linje på Jonsbo som är oerhört fin, teknisk och pumpande. Det går att göra en förlängning men då är vi uppe på 8b i de hypoteser som folk kastat omkring sig som vore det sand från John blund vid åttasnåret i barnkammaren. Namn och grad får vi vänta på men i samtalet på kvällen nere i mitt ”gästrum” var graddiskussionen 7c+ eller 8a för den linje som Christer gjort och som slutar med en travers till ett ankare en bit ner på väggen. Oavsett grad är det hur kul som helst för linjen är fantastiskt fin. Christer hade även on-sightat Kennys, men inte utan att han hade fått ta en rejäl kamp vid taket.

Då jag väntade hem en sjuktransport från Sahlgrenska till Eksjö tog jag ledigt hela dagen. Visserligen hoppades jag att de skulle hålla tidsschemat och komma tidigt som de sagt men likt SJ var de försenade. Det gjorde att jag hakade på vagabonderna till Vittingen. Tyvärr hamnade kameran på fel plats, det vill säga inte i ryggsäcken så det blir bara bokstäver den här gången. Efter lite mankemang där en bom var stängd som inte skulle vara stängd och ett telefonsamtal till skjutfältsansvariga så var det fritt fram. Väl vid klippan så körde jag först. Min tid var knappare. Dottern skulle höra av sig i Jönköping och då hade jag ungefär en halvtimme på mig att racka av, packa säcken, ta mig till bilen, byta om, köra till lasarettet och möta upp henne vid sjukhuset. Vilket jag hann. Men inte utan att först hinna först dogga upp Pang, du är död och frysa fingrarna till isbitar. Säkra Martin på hans doggning av Peaceful Warrior, göra ett nytt ledförsök, se Christer göra ett on-sightförsök på Dominator och sen sända Pang, du är död. Japp precis när dottern ringde var jag på väg att plocka slingorna efter en lyckad redpoint. Så gôtt som de säger i Värmland. Tack för peppningen!
Jag sa adjö till de två nomaderna och halvsprang till bilen. På väg till lasarettet fick jag ett mess där det stod att Martin hade fallit på toppgrooven av Peaceful Warrior. Pumpen tog nog ut sin rätt. Skönt att få se dottern igen som varit på Sahlgrenska med en brännskada sedan i torsdags, skönt att se att det kommer blir bra.  

Senare på kvällen trillar sms in som berättar att Martin satt leden som han tänkt på sedan han provade den en fuktig dag i höstas. Han satte också Pang, du är död och konfirmerade att med den beta jag gör så är den nog inte mer än 7b, men det kan vara en längdfråga. Christer gjorde Dominator och sedan även förstarepetitionen av Start a war som Anders Wilson satte upp i höstas. Fina långa och pumpande leder. Fantastiskt kul att ha så högkvalitativa och branta leder på så kort avstånd. Såväl Jonsbo som Vittingen bjuder på finfin klättring och kommer göra mycket för utvecklingen av klättringen på Småländska höglandet.

Nu har de dragit vidare ner mot Kjuge på sin substitutbehandling. Vi hoppas de får fint väder och att deras vecka fortsätter lika bra som den börjat.

Pang, du är död.

Bloggen går varm. Det är vår och klippklättersäsongen har kommit igång. Klockorna har vridits fram en timme, solen står fotfarande över trädtopparna och lyser varm och röd in genom fönstret trots att den lilla visaren snart pekar på åtta. I stereon ljuder Long Distance Callings fantastiska album Avoid The Light, ibland mullrar det rätt bra. Dubbla baskaggar, ingen låt kortare än 7.18. I morgon skall jag träffa Johan Håkansson kvart över fyra vid Hyltebergen för att klättra den första efter-jobbet-klättringen för året. Det blir lite sportklättring på En Trappa Upp som skall vara en bra vårklippa, varken Johan eller jag har klättrat där men det lär finnas ett par fina leder. Kul med lite on-sight och flashklättring.

Här nedan kommer en film från igår om Pang, du är död på Vittingsberget. Det är förresten dags att bestämma sig om det skall heta Vittingsberget eller Vittingen inför framtida förare. Efter förra helgen hade jag förhoppningen om att sätta den vid nästa besök. Nu blev det inte så. Efter påskaftons markfall (se förra blogginlägget) var inte kroppen helt med på noterna. Jag fick inte ut allt jag önskade men fick ändå svar på en del frågor. Lösningen på kruxet satt som det skulle. Markfallet hade inte satt sig i psyket utan det var bara att klättra på. Så här kommer en film från en superled som är rejält brant men inte så lång, hade den varit längre hade den haft tre stjärnor men nu får den bara en. Det är lätt att det går inflation i stjärnorna annars. Att leden slutar där den gör beror på att klippkvaliteten ovanför är lite sisådär. Håll till godo.