Kungen av Jidder, 7c
Runt 95-96 var det lite av en kapplöpning bland ett antal
klättrare på Småländska Höglandet. Det var min bror Fredrik Ragnarsson, Jonny
Nilsson, jag själv och Magnus Nordqvist samt även några växjöklättrare. Vi
ville alla göra Kungen av Jidder först. Det var till och med tal om att man
skulle ha hållit för tight i repet vid slutrörelserna för att förhindra en urtoppning vid något
tillfälle. Starkast just då var Magnus Nordqvist som fick äran att vara
förstebestigare 1996. På andra halvan av nittiotalet besöktes berget av ett
antal namnkunniga personer, flera i sverigeelit, som kände på leden men långt ifrån alla, om ens
någon, satte den på ett besök. Själv var jag mycket nära ett par gånger runt
97-98 men föll alltid på samma ställe tre fyra grepp under toppen. Den blev ett
spöke och därför la jag den i malpåse. Studier kom i vägen och när jag kom igång
med klättringen igen hade fokus på klättringen flyttat norr om Eksjö. Rankulla fick bara spridda besök. Efter ett slag började jag åter snegla mot
Jidder och gjorde några topprepsfrest och tänkte - ja ja, den gör jag ju med
lite arbete. Men det blev aldrig så. De sista tre åren har jag gjort ett
ledfrest ibland en ibland två gånger tidigt på våren och sagt till mig själv att jag
får ta och åka hit lite oftare så att jag kan göra ett jobb på den. Men…
Och så nu i påskas var jag där. Det var kallt och det låg is
på på klippan. Döm om min förvåning när jag först gjorde ett ledfrest och jag
kom riktigt högt men gjorde ett felmove och föll, vilade och gjorde ett försök
till och föll för att jag fick slutgreppet lite för kass. Jag var förstås
alldeles för trött annars skulle jag hållt kvar. En lite rapport med rörliga bilder hittar ni här http://livetihojdled.blogspot.se/2012/04/jidderish.html
Söndag 13/5 2012
Så idag var dagen för ytterligare ett frest. Jag åkte ut och
värmde upp på en lite längre lagom överhängande led som alltid ger lite pump. Tyvärr infann sig inte pumpen och jag var lite osäker på om jag var
tillräckligt uppvärmd. Skit samma, tiden var lite knapp så hellre två försök på
Jidder än ytterligare uppvärmning. Resultatet ser ni på videon.
Vinterns träningsregim har varit oerhört verkningsfull och
det verkar som jag gjort rätt i mina bedömningar om vad som var mina
svagheter. Klättring är fantastiskt när jag kan fortsätta att utvecklas trots
att jag är rätt långt inne på mitt fyrtioåttonde levnadsår. Ser fram mot mer
och fler fina klätterdagar tillsammans med trevliga människor.
